Del två kommer vara något kortare, med mindre bilder. Låter inte det bara helt perfekt, kort och utan bilder! Wow Alva, du vet verkligen how to please!
Onsdagen bestod i all fall av ett besök till SU med Roberta! Det var så fint att få komma tillbaka, om inte för att det är fint och så, så för killarna... Asså svenska killar... Man uppskattar inte svenska killar nog när man bor i Sverige. Men när man bara har sett korta, bleka britter med fula tänder i flera månader så är Sverige rena himmelriket. Alla är så långa och välklädda! Åh...
Men hur trevligt det än var med SU och alla killar så var höjdpunkten helt klart att få hänga med Roberta. Hon (eller du, om du läser) är bara så cool. Hon har liksom en sån där attityd som får en att önska att man var modig och vågade ge sig ut och våga saker. Hon känns bara så självsäker att det nästan känns som att man själv blir mindre av en fegis bara av att vara i hennes omgivning...
Roberta, om du läser detta och inte längre vill hänga med mig för att jag låter som en stalker så förstår jag dig. Det är okej.
Jag har tyvärr ingen bild på onsdagens fika. Inte ens en bild på själva fikan, vilket är konstigt för jag tar bild på nästan all mat jag äter!
Torsdagen började starkt med lite häng inne i stan med Vendela (igen), men denna gång gick vi mest bara runt och fönstershoppade.
Torsdagen fortsatte starkt med en sjukt trevlig middag och drink med Sara! Som vanligt så pratatde vi tills vi typ svimmade, för det är så vi gör. Jag tror seriöst inte jag har en enda kompis som jag pratar så mycket med. Jag vet inte vad det är men vi kan verkligen bara prata och prata i timmar!
Ingen bild på det heller tyvärr... Vi var väl för upptagna med annat för att riktigt orka bry oss om att ta fram kameror eller telefoner.
Fredagen var en dag av pizzalunch med mamma i sjöstan, och sen typ tre timmars häng på mammas jobb. Jag gick självklart även upp till Fryshuset för att hälsa på alla fina lärare. Stod och pratade med musiklärarna i typ en halvtimme innan de alla behövde jobba igen. Sen gick jag upp till plan 4 där jag fick krama alla (eller faktiskt bara två för alla andra va sjuka/jobbade inte på fredagar/sprang runt och jagade treor) mina teorilärare. Hann till och med ett litet besök till rektorn som avbröt ett möte för min skull.
Asså jag vill ju verkligen inte tillbaka till gymnasiet. Verkligen inte! En gång räcker fint. Men ibland saknar jag att ha en sån där plats där jag vet vad som väntar, en plats där jag känner alla. För även om det verkligen är sjukt kul att vara här och vara med om denna sjukt coola grejen så saknar jag ibland att ha en plats som skolan. Där man inte behövde ta några beslut, man behövde inte ta ansvar eller bry sig riktigt. Man fick sjunga och stå på scen och man fick hänga med folk man gillade hela dagarna i ända (även om man behövde hänga med en hel massa folk man verkligen inte ville hänga med också).
Men jag märkte att det också va ganska coolt att få komma tillbaka till gymnasiet nu, när jag kan säga att jag har gjort något med mitt liv. Och även om sanningen är att mitt jobb för det mesta är typ sjukt tråkigt och mest bara är samma sak om, och om igen, så låter det ju coolt att säga att jag bor (typ) i London.
Detta har jag faktiskt en bild av. Inte besöket till Frysen, men pizzalunchen!
Och sen kom lördagen. Dagen innan jag skulle åka hem. Men också dagen som jag äntligen fick träffa Felicia igen! Vi hade ju setts på flygplatsen veckan innan men det räknades ju knappt.
Vi träffades i alla fall i Mölnvik för jag hade lite saker att köpa (lakrits, choklad och messmör) och Felicia har bil/körkort så hon kan ju träffas var som! Vi köpte McDonalds och tog med oss allt (det blev en det ändå) till grisslinge där vi avnjöt vår festmåltid på stranden. Vi pratade, och pratade och pratade lite till. Jag tror på riktigt aldrig att jag har pratat så mycket som jag gjorde under den veckan asså...
När vi hade ätit klart drog vi oss vidare till oxdjupet och Fredriksborgs hotell AKA Andreas nya jobb, AKA typ vackraste platsen i skärgården. Vi kollade på lite utsikt, kollade in några rum, åt lite kakor, hade det rätt ok.
Sen begav vi oss hem igen, där mamma väntade med mat, champagne och singstar! Jag menar blir det bättre än så!? Jag kan svara åt dig och säga att nej, det blir inte bättre!
Sen kom till slut söndagen, och med den, hemfärden. Först bil till Arlanda, sen flyg till Heathrow (duuuh), sen en sjukt lång väntan på nästa buss eftersom jag självklart missar den första med ungefär två minuter och därför får vänta i två timmar, och sen själva bussresan hem på en och en halv timme. När jag väl kom hem så kastades jag rakt in i jobbet också eftersom mina värdföräldrar skulle gå på en fest på kvällen.
Nu är jag så sjukt trött att jag tror att jag kommer dö. Jag ska försöka hålla mig vaken nog länge för att i alla fall borsta mina tänder. Man vill ju inte se ut som en britt i munnen direkt!
Puss.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar